Har varit så dålig att jag inte har fattat än vad jag o Irja presterade i Norge. Irja har ju smeknamnet prinsessan och känslan i Norge var som i en saga. Magiskt o förtrollande att få arbeta ihop med denna hund. Vi visste precis vad vi hade varandra. Irja skötte fåren självständigt för de var inte lätta att ha att göra med ändå så var hon öppen för mig o mina få kommandon som behövdes. vilken magisk känsla det var. Det var bara hon o jag o allt annat fanns inte.

Den första vi möter utanför hagen var en som var där o tittade. Han säger till mig att han hade aldrig sett något dylikt till ekipage. Rörd av tårar tackar han mig att han fick vara med om den upplevelsen.

Hittade den här anteckningen på min tidslinje på facebook när jag försökte leta på varför min tidslinje försvinner till och från.

Den väckte goda minnen som jag kommer ihåg ifrån den träffen 2011. Även träffen 2012 var helt underbar!!