Magplask som vallhundsförare och tapper hund !

Årets sista IK 1:a i Bråfors på får. Jag som förare får ge Birk en eloge som klarade av ett så pass svårt hämt och att han fick hem dom. Jag hade en plan fast höll jag mig till den.... Nä inte då utan jag får riktigt hjärnsläpp och stackars Birk försökte verkligen göra det bästa av situationen.

Fösningen var vi nog av linjen stort hela tiden. Matte hängde inte med där heller. Sedan kom det värsta av allt och det var delningen. Jag var då helt slut och fåren blev svåra att få isär. Birk skötte sin sida men jag skötte inte min. Då går det bara inte. Usch jag nästan skäms :-(

Det positiva som jag tar med mig var att Birk efter att ha börjat blivit mer o mer kontroll benägen riktigt gick på och verkligen flyttade djuren i alla lägen igen. ( lärde sig nog mycket på dom tunga fåren i Norge)

Får ta mig ta en funderare om det här verkligen är min grej. Får grunna under vintern och försöka hitta tillbaks till känslan som är väldigt viktig för mig. Har hänt mycket under det här året och både jag och hund är trötta mentalt.

Birk har varit otrolig och hans utveckling gått framåt bara det att hans matte hänger inte med alla gånger.

Utgång och han skär linjen

Börjar framdrivningen

Här kommer han mot blötmarken

Här flyttar han fåren lugnt fast bestämt ut i höggräset och utan att låsa fast dom.

Framme vid mig

Första fösningsgrinden

Drivning

Påbörjar delning

Svårt svårt..jobbigt...

Går inte att dela isär dom. Poäng slut!!