WK träffen Norge!

Jag och Christine åkte till den årliga kelpieträffen i Norge med våra hundar Birk & Tine. Som vanligt är det helt underbar natur efter vägen till Folldal där nu årets träff skulle vara. Där vi bodde var allt på samma ställe. Boende,mat,fåren och fina träningsmöjligheter. Trevligt att vara tillsammans hela tiden. Mycket hundprat hela dagarna och god mat.

På fredags kväll var det föreläsning om mental träning. Jag hade aldrig varit på en sådan förut och det var jätte intressant. Hon var duktig och förklarade bra ( även om det var på norska) så man förstod. Fick några aha upplevelser med mig.

Lördagen tränade vi på två ställen. Började i en 25:a och sedan fanns det en stor åker att träna på. Fåren var inget fel på fast för Birk blev det lite tungt. Han lärde sig att ändra taktik under dagens gång och han kom sig mer och mer. Dom här fåren kunde man inte vänta ut för då hände ingenting. Birk går inte gärna på hårt för han är en tålmodig och ärlig kille. Han tar då hellre kontroll. Han tenderade att komma för nära fåren och med det kom han då in i fårens försvar zon och då blev det tungt att flytta dom.

När fåren är springiga så känner han av och anpassar avståndet och här blev det inte så utan han kröp in i stället. Ja det var bra lärdom och han är fortfarande ung och erfarenheten han fick så nästa gång han träffar på såna får så kanske..... vet han bättre.

Söndagen var det tävling om bästa WK. Jag fick startnummer 1. Utgången var bra i hämtet och han lyfte fåren i upptaget. Sedan fastnade han med fåren i draget mot fårhuset.

Så länge jag såg att han försökte jobba dom så fick han göra det. När han sedan stängde alla vägar för gott och bara höll dom så bröt jag och gick emot honom för att hjälpa honom.

När han märkte att jag kom så fick han loss dom mot mig och han fick gå tillbaks med flocken till fårhuset. Fast dit upp tvekade fåren att gå och var hela tiden uppmärksam på var Birk var. När jag bad Birk släppa tvekade dom. Han måtte ha hållit dom hårt i sitt grepp.

När han stänger är han stor som en lagårdsvägg. " här är det stängt och ingen kommer fram"

Tråkigt bara att han blir kallad feg,svag och rädd när han gör så :-( Det som fattas är viljan att flytta och det tror jag kommer med mer rutin. Djurkänsla och hanteringen av djuren är hans starka sida och styrkan att flytta finns där bara han lär sig hantera den.

Huvudsaken är att jag trivs med honom och med det jag ska ha honom till.

Lite negativt fast i det stora så var det jätte trevligt och Birk & jag kommer att fortsätta utvecklas tillsammans och ha roligt ihop.