Årets första tävling!

Två dagars tävling i Risa blev årets första start i IK1 får. Lördagen hade vi sent startnummer och vi fick se hur svårt det var att ta sig runt banan. Konstigt nog blev jag inte så väldigt nervös ( lite pirrig) Jag vet att Birk fixar svåra drag även om matte inte klarar av att hålla fåren på linjen. Lite strul i hämtet så kommer han fort igång med att föra fåren hela banan tryggt och bestämt. Kändes riktigt bra när han jobbar så där självständigt men ändå öppen för mina kommandon.

Vid fållan fick vi till det med bra samarbete och fåren gick direkt in och vi fick full pott. Det var inte många som fick in dom första dagen. Än en gång visar Birk vilken fin känsla han har och med lagom tryck och bestämdhet visar att enda vägen är in i fållan :-)))

Sedan ställde jag till det i delningen som vanligt grrrr... stackars Birk med sin flaxande matte... Fick vackert höra efteråt att jag skulle haft en käpp!! Nåja likväl så är jag helnöjd med våran runda:-)))

Väntar på start

Påbörjar fösningen

Birk börjar fösa

Fållarbetet

Söndagen blev det strul i hämtet igen och fick ner fåren för långt mot utsläppet bakom oss. Vem räddade då allt om inte Birk. Han fick stopp på en tacka som verkligen hade bestämt sig att gå till sina andra kompisar. Coolt väntade han ut henne och stängde vägen. Nu kommer vinterns träning till nytta för nu sa jag fram och han tänkte fram utan att röra sig för mycket och på det viset gav tackan med sig utan strid. Häftigt när man ser honom vicka lite och får fin respons till envis stor tacka!! Två andra tog chansen att finta honom på andra sidan fast det hade han full koll på och han bara vicka på huvudet lite åt det hållet så tji fick dom.

Nu var delningen före fållan och nu hade jag min keps till hjälp och då fick vi till delningen :-))

Fick nästan in fåren i fålla när ett får kom lite fel och där tog tiden slut.

Summeringen av det hela är att det fortfarande brister lite i hämtet. Fick inte till djupet bakom och jag tror han tyckte det var för trångt. Får vi bara till hämtet så.... 

Vi fick fin respons av många på plats och det värmer i hjärtat att dom ser att han vallar med sina naturliga vallanlag. Jag är liksom bara med på nåt vis. Svårt att förklara fast känslan är härlig:-)))

Nu är det snart dags att äntra banan igen och då blir det Bråfors. Där är han lite svår för han kan varenda drag som finns och jag hoppas innerligt att han lyssnar på mig. Sista tävlingen förra året var där och den vill jag helst glömma. Får bli min utmaning att få till det där också!!